Svenskar är inte världens ensammaste folk

Ibland sägs det att svenskar är ”världens ensammaste folk”. Vi sitter inte jämte varandra på bussen och undviker gärna samtal med främlingar. Dessutom bor och dör vi ensamma i större utsträckning än många andra länder. Men är verkligen ovanstående exempel det vi egentligen menar med ensamhet?

Den 1 mars i år publicerade Folkhälsomyndigheten en kartläggning över den svenska ensamheten. Kartläggningen visade att olika grupper i samhället upplever mer ensamhet än andra.

– De som upplever mest ensamhet är yngre och äldre personer, funktionsnedsatta och personer som står utanför arbetslivet, säger Anja Romqvist, utredare på Folkhälsomyndigheten på enheten för psykisk hälsa och suicidprevention.

I den nationella folkhälsoenkäten, 2022, som besvaras av personer 16 år och äldre uppger 28 procent av kvinnorna och 24 procent av männen att de besväras av ensamhet. Det finns ett tydligt samband mellan ensamhet och fysisk och psykisk ohälsa, enligt Folkhälsomyndigheten.

– Dessutom ser vi ett tydligt samband mellan ensamhet och ökad dödlighet, berättar Anja Romqvist.

Ensamhet är ett komplext begrepp som kan betyda flera olika saker. När Sveriges befolkning beskrivs som ett av världens ensammaste folk syftar man ofta på att vi bor ensamma. Detta i sig är inte felaktigt. Vid slutet av 2022 var 41 procent av Sveriges samtliga hushåll enpersonshushåll enligt statistik från SCB.

– Att man bor ensam behöver inte betyda att man känner sig ensam. Däremot ser vi att folk som bor ensamma oftare upplever mer besvär av ensamhet, förklarar Anja Romqvist och fortsätter.

– Men ensamhet är ett problem över hela världen så jag skulle inte säga att vi som land sticker ut.

Anja Romqvist, utredare på folkhälsomyndigheten.

Foto: Frida Persson

Fyra olika sorters ensamhet:

Objektiv ensamhet är hur ens sociala situation ser ut utifrån. Till exempel om man bor själv eller med andra. 

Social ensamhet är brist på sociala nätverk och att man har få eller inga relationer. 

Emotionell ensamhet är en avsaknad av någon att dela sina innersta känslor och tankar med. 

Existentiell ensamhet är en djupare form av ensamhet tillsammans med en känsla av att ingen riktigt förstår en.

Enligt Folkhälsomyndigheten är det viktigt att dela upp begreppet ensamhet för att samhället ska kunna hjälpa de som behöver hjälp på rätt sätt.

– För den som behöver hjälp med sin sociala ensamhet då kan det handla om att skapa en mötesplats och fler sociala sammanhang. Medan någon som upplever emotionell ensamhet behöver mötas på ett mer individuellt plan, berättar Anja Romqvist.

Svenskarna bor ensamma men har vänner

Den objektiva ensamheten kan alltså anses vara hög i Sverige. Samtidigt är svenskarna väldigt nöjda med sina nära relationer. I en sammanställning från 2014-2016 av OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, uppger 91.6 procent av svenskarna att de har någon som de litar på om de behöver hjälp. I en senare underökning från 2019 är siffran uppe på 97 procent enligt SCB. Detta är en av de högsta sifforna i Europa.

Förslag till regeringen

Folkhälsomyndigheten har fått i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt förslag för hur samhället kan jobba mot ensamheten. Förslaget ska vara klart i februari 2025.

– Vårt arbetsnamn på projektet är ”Tillsammans”, och det hänger ihop med vårt mål. Vi ska ta fram ett nationellt förslag för hur vi tillsammans med många av samhällets aktörer kan motverka ensamheten och skapa gemenskap och delaktighet, förklarar Anja Romqvist fortsätter:

– Vår största utmaning är att nå de grupper som är mest ensamma. De grupper som behöver oss mest. Genom dialoger försöker vi se vilka behov dessa grupper har och hur de vill ha stöd.

Tillsammans med nationella och internationella samhällsaktörer, dialoger med utsatta grupper, WHO samt internationell och nationell forskning arbetar Folkhälsomyndigheten med att ta fram förslaget. Vilka metoder som kan vara aktuella är ännu inte satta – men det är ett tag kvar till Februari 2025.

– En viktig del är att jobba mer riktat utifrån de olika formerna av ensamhet och mer genomtänkta insatser gentemot de grupper som behöver oss som mest, avslutar Anja Romqvist.

Relaterad artikel:

”När ensamheten är ens enda vän”