FOTO: Cocoparisienne
Reporter: Carl Hällströmer
Låtlista: Den existentiella ensamheten
Ensamhet kan vara ett av musikvärldens vanligaste teman. Den överväldigande majoriteten handlar om ensamhet sprungen ur förlorad kärlek, men det finns också dem som tagit sig an ensamheten i sig självt. Kanske kan de vara en tröst för någon, som känner sig utanför, isolerad och är på väg att ge upp. Kanske kan de skänka en förståelse för en av våra allra mänskligaste av tillstånd.
- Dark was the night, cold was the ground – Blind Willie Johnsson
1977 skickade NASA ut Voyagersonderna 1 och 2. Med på resan packade man två grammofonskivor i guld. Ut i det vida, mörka havet. Ett av spåren, Blind Willie Johnssons “Dark was the night, cold was the ground” samsas med hälsningar från FN:s generalsekreterare, pygmésånger och El condor pasa, ljud av bilar och industrier, barn och fåglar. Rakt ut i mörkret, som en flaska i havet.
Willie blev blind vid sju års ålder efter att hans mor kastat lut i ansiktet på honom. Mörkt. Som en flaska i havet, liksom. Långt senare, tre veckor innan han avled brann hans hus ned. Eftersom han inte hade råd att flytta bodde han kvar i ruinerna, ådrog sig lunginflammation och dog. Kall var marken. Mörk var natten.
Willie blev blind vid sju års ålder efter att hans mor kastat lut i ansiktet på honom. Mörkt. Som en flaska i havet, liksom. Långt senare, tre veckor innan han avled brann hans hus ned. Eftersom han inte hade råd att flytta bodde han kvar i ruinerna, ådrog sig lunginflammation och dog. Kall var marken. Mörk var natten.
Voyagersonden på sin färd genom den ensamma, djupa rymden. FOTO: NASA
Denna melodi finns med där uppe i rymdens tomhet, för att det är “mänsklighetens uttryck för ensamhet”, som NASA uttryckte det. Kan det vara världens genom tidernas ensammaste låt?
- Från en till en annan – Raj Montana Band
Dan Hylander i bandet Raj Montana band. FOTO: M.Dahlström/public domain
Detta är troligen Sveriges ensammaste låt. Den är verkligen beckmörk. Hör bara: En man sitter ensam i en omodern etta och skriver ett brev till en vän. Verkligen ingenting har gått som det ska – han “sitter i timmar och glor på en vägg”, är “sliten som fan, fast jag gör ingenting” . Och Ann, hon blev på smällen, fick missfall och ville sedan ta sitt liv. “Fast fick inte ens lyckas med det”. Socialrealismen ligger som en tjock dimma i ett gammalt 70-talskök. Man kan skära i den med kniv: “Jag har sökt några jobb, men du vet hur det är, de har massor av folk, och man är den man är – på sos har jag hört att de snackar om förtidspension”. Den existentiella ensamheten – brutalt och vackert fångat i en låt som inte lämnar någon oberörd.
3. Empty – Ray La Montagne
Will I always feel this way? So empty, so estranged? Det frågar sig den New Hampshire-borne Ray LaMontagne. Fiol och cello ramar in en övergiven cadillac som långsamt sjunker ned i marken, alltmedan den samlar upp regnet som faller över fältet. Det är melankoliskt, det är vackert – och trots att det anas en förlorad relation handlar låten om något annat. Det är inte förlorad kärlek utan förlorad livslust. “I have been to hell and back so many times, I must admit you kind of bore me” – apropå de demoner som jagar honom. Många saker kan döda en man, låter han oss veta – och många har redan dött.
De går vid hans sida.
Ray LaMontagne, med låten Empty. FOTO: Yaffa Phillips/public domain