Så älskade Franciskus alla djuren
Ett helgon från 1 200-talet inspirerar människor än idag att se till djuren och naturens bästa. En dag om året bjuder Domkyrkan i Göteborg in alla djur till att bli välsignade.
”Detta är den mysigaste dagen på hela året”
Reporter: Joseph Karlendal
Trafiken rullar tungt över Västra Hamngatan i centrala Göteborg. En utsignalsklocka underrättar för fotgängare att en spårvagn börjar rulla mot Stora Hamnkanalen och Brunnsparken. Det knastrande ljudet under skorna blir starkare ju längre in på domkyrkoplan man kommer. Inte helt isolerat men lite bortom de bullrigaste gatorna flockas människor på parkbänkarna som försöker fånga de sista varma solstrålarna. De betraktar de sällskap som med tydliga steg rör sig över domkyrkoplan med en hund eller två i släptåg.
I vita mässkläder står domkyrkans präst Maria Bergius på huk och hälsar på en hund med dess ägare som har vägarna förbi. En skylt framför ingången till kyrkan berättar att det mellan klockan 16 och 17 finns en möjlighet för djur att bli välsignade. Platsen omges av jäktade shoppare, norska turister och ett bärande sorl, inte unikt för en stadsmiljö. Definitivt inte rogivande. Men Maria tar sin tid med varje människa och djur.
– Jag är uppvuxen med djur, både med hund och katt och tycker att det är fantastiskt att leva med dom, säger Maria.
Det är djurens dag idag, men även Franciskusdagen. Denna högtidsdag firas bland annat för att minnas Franciskus godhet och kärlek, inte minst till djuren och naturen.
– Franciskus hade en speciell relation till djuren. Han predikade för djuren och menade att vi ska leva i harmoni med naturen och skapelsen, säger Maria.
Franciskus levde på 1200-talet och förknippas oftast med den katolska kyrkan, av vilken han är helgonförklarad. Efter att ha lämnat ett liv i rikedom lade Franciskus grunden för Franciskanorden vars medlemmar är kända för sitt fattigdomsideal och sin hjälpsamhet gentemot andra människor. Den sittande påven har valt sitt namn till helgonets ära.
– Det kanske är världens mest älskade helgon näst efter jungfru Maria, säger Maria.
Så firas Franciskusdagen världen över
I Kungsträdgården i Stockholm har katolska kyrkan firat dagen vartannat år sedan 2016 och lockar upp emot 1 000 besökare. Under årets mässa i Cathedral of Saint John the Divine i New York möttes tusentals besökare av en kamel som vandrade genom kyrkan. I stora delar av Latinamerika trängs människor framför prästerna på denna dagen för att få sina djur välsignade.
Maria traskar vidare över området när det hörs ett jamande från en transportväska. Stina Petersson Moberg lyfter ut Ralf-Kenneth som nervöst inspekterar sin okända omgivning. Maria sträcker fram handen som och uppmärksamheten är gripen, om än för en kort stund. Maria ler när hon lägger handen på det ludna huvudet.
– Detta är den mysigaste dagen på hela året, säger Maria.
När Ralf-Kenneth är välsignad känner han sig färdig. Spårvagnsresan dit räckte troligtvis så när kamerorna klickar väljer katten att gång på gång titta bort.
”Gud välsigne dig, med all den glädje som du ger och all den trygghet och den värme som du sprider.” – Maria som välsignar Ralf-Kenneth.
På vänster sida om ingången, framför kyrkans meterhöga kolonner, sitter Gunilla Svedberg. Lukten av kaffe går ingen obemärkt förbi och över hela domkyrkoplan står människor med en kopp och en bulle i var sin hand. Gunilla är en aktiv medlem i domkyrkoförsamlingen och ställer ofta upp när kyrkfika är inblandat. Det är inte enbart hundarna som lockar för Gunillas del, utan även möjlighet till gemenskap med människorna hon älskar.
Eftersom det är Franciskusdagen så går pengarna som samlas in till Hundstallet, en ideell verksamhet som hjälper hundar i hela Sverige med vård och omplacering av utsatta hundar.
– Franciskus älskade djur, och han visade det med. Det var inte så många som gjorde det på den tiden, säger Gunilla.
Hon följer prästen med blicken och ler med hela ansiktet när den ena hunden efter den andra dyker upp.
Vid parkbänkarna framför sina ägare strosar två cocker spaniel-hundarna runt så långt kopplet räcker. De är nyfikna på kameran och det är svårt att få en klar bild. Malva har däremot lättare att lyssna och sitter fint under ett ögonblick innan det bär av igen. Den starka men söta doften från rabatten letar sig fram till parkbänken och det kanske finns något mer som intresserar de med bättre luktsinne.
En till cocker spaniel dyker upp längst med grusgången. Svansen viftar häftigt åt höger och vänster och hade Maria haft en egen svans hade den troligtvis viftat ikapp. Hunden är döpt efter Sirius Black från ungdomsserien Harry Potter och är Marias egna. Tillsammans med maken Patrik tar Sirius Black naturligt uppmärksamheten från de andra besökarna för en kort stund.
Tvärsöver domkyrkoplan kommer Tilda Berntsson med sin pomchi Bentley. När hon har rast på jobbet brukar hon ofta ta vägen förbi domkyrkan. Det är inte ovanligt att hon brukar stöta på Maria med hennes hund.
– Så jag träffade på prästen för vi går samma runda. Det var därför hon frågade mig om jag ville att han skulle bli välsignad, säger Tilda.
Sirius Black och Bentley hälsar och nosar på varandra innan Maria böjer sig ner och uttalar en välsignelse över Bentley.
Maria har ingen formell välsignelse för djur men hon ber för kärleken som Bentley ger och för hemmet och gemenskapen de har tillsammans.
– Fokus är egentligen på den relationen, det är det vi välsignar. Stödet och närheten mellan människa och djur, säger Maria.
Bentley, som är en blandning mellan en pomeranian och en chihuahua, fyller ett år om några veckor.
– Han är fortfarande valpig. Jag tror inte det kommer någonsin släppa honom faktiskt, säger Tilda.
När Tilda lyfter upp Bentley sniffar hunden nyfiket på Marias hand. Detta är första gången Bentley blir välsignad men Tilda har ingenting emot att komma förbi igen nästa år.
– Ja säkert, vi får väl se, säger Tilda.
Timmen börjar närma sig mot sitt slut och både hundar och människor beger sig in i kyrksalen för en kort andakt. Det finns någonting fridfullt och stillsamt i salen som respekteras av samtliga deltagare. Ekot i salen, de många bänkraderna samt den resliga altartavlan skapar en kontrast gentemot de lurviga varelserna som tassar fram bredvid sina ägare.
– I vanliga fall kan vi inte ha djur med oss in i kyrkan med tanke på allergier och så vidare men en gång per år gör vi en grovstädning i alla kyrkobänksraderna, säger Maria innan andakten börjar.
Kyrkan, som får många förknippas med familjehögtider som konfirmation och bröllop har nu för den fjärde gången bjudit in djuren till att delta på andakten. Det är som en bekräftelse på att djuren ofta är berättigade familjemedlemmar.
”Så det är klart att djuren kommer till himmeln, var skulle de annars vara?”
Välsignelse
Ordet härstammar från de svenska orden väl och signa, det vill säga att man markerar eller uttalar välgång över någon. Den latinska motsvarigheten ”benedicere” betyder att tala väl om någon. I bibeln förekommer ordet välsignelse för första gången i samband med att Gud välsignar havets stora djur och himlens fåglar.
Väl framme vid podiet talar Maria om djurens betydelse i våra liv och om djurens betydelse för Gud. Hon läser från Jobs bok om hur djuren vet om att de är skapade av Gud och att alla liv finns i hans hand. Hon går även in på frågan om djuren får komma till himlen.
– En gång skall Gud återställa allt så att det blir gott igen. Framför allt himmelriket kommer att handla om ett omskapande av hela skapelsen där allt ställs till rätta. Så det är klart att djuren kommer till himmeln, var skulle de annars vara?
Hon menar på att det i himlen inte kommer att finnas någon vanskötsel av djur, att djuren inte kommer att jagas på det sättet som de gör idag.
– Detta eftersom skapelsen handlar om harmoni.
Maria ger sedan besökarna möjlighet att få bli välsignade, för första eller andra gången. Både djur och människor går fram och Maria lägger sina händer på dem.
Några går fram med bilder på sina avlidna djur och Maria ber för bilderna och tackar för den kärlek och värme som djuren hann ge innan de begav sig vidare. Man kan tänka sig att om helgonen skulle vaka över oss i våra liv så skulle Franciskus av Assisi blicka ner på denna stund med värme i själen.
På utsidan skyndar sig någon till spårvagnen, ovetandes om den stund som människor och djur delat tillsammans bara några meter bort. Solen värmer fortfarande på de turister som letar sig fram på kanske okända gator och torg. Domkyrkans portar blir ett gränsland mellan stillhet och den jäktiga vardagen som pågår utanför.