KRÖNIKA – (Författaren står själv för sina åsikter och ställningstagande)
KRÖNIKA – författaren står själv för sina åsikter och ställningstagande
Fler svenskar får barn genom surrogatmödraskap, ett ämne som är kontroversiellt och omdiskuterat. Vår reporter Maja Lundberg har efter många om och men bestämt sig vad hon tycker. Ta del av hennes tankar i krönikan nedan.
Vad tycker du om surrogatmödraskap? Ska det vara lagligt eller? Jag vet inte varför jag har fått frågan fler än en gång, men så är fallet. Har jag kanske en aura av att ha en stark åsikt eller är det bara något som intresserar många? Jag har alltid sagt samma sak: “nej, det är jag helt emot”. Men när frågan görs mer komplex: “Men om din bror inte skulle kunna få barn, ska inte du kunna få ställa upp då?”, suddas tydligheten i mitt svar ut. En gång för alla ska jag bestämma mig och sluta vara en vandrande beige flagga. Vad tycker jag egentligen?
Jag lyssnade på en podd för ett tag sedan. Det var en intervju med en framgångsrik man inom mediebranschen. Han berättade glatt att han skulle bli pappa. Intervjuaren gratulerade och ledde direkt över samtalet på familjelivet och om hur underbart det är. Ingen vidare fråga om hur han skulle kunna skaffa barn. För det finns en detalj här, mannen i fråga är tillsammans med en annan man. Det är en viktig detalj i det här sammanhanget för att två män har ett begränsat antal alternativ att kunna få barn. Det går bara genom surrogat, adoption eller genom att gå ihop med en kvinna. Jag har hört mediemannen tidigare prata om att han och hans kille nog skulle få barn genom surrogat, men jag fick aldrig det bekräftat. Den frågan ställdes aldrig.
Häromdagen gick jag in på mannens Instagram igen. Den senaste bilden i flödet visade ett litet knyte i sjukhusmiljö. Sådär rosig om kinderna och halvt ihoptryckt som ett nyförlöst barn ska se ut. Mediamannen å andra sidan såg ut som en nybliven förälder, glad och livrädd på samma gång. Han hade nu fått sin dotter och höll henne i handen. Med att döma från bilden var det han och hans kille som var föräldrarna. Gratulationerna flödade i kommentarsfältet med 641 “grattis” följt av hjärtemojis. Precis som sig bör om någon får barn, eller?
Foto: isabell Höjman / TT /
Även om jag inte kan garantera att just den flickan var skapad med surrogatmödraskap, är det något som pågår. Enligt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd växer antalet svenskar som blir föräldrar genom surrogatmödraskap. Debatten blossade upp när Michael Bindefeldt blev intervjuad i SVT-programmet “Carina Bergfeldt” och pratade öppet om att de fått barn via surrogat. Programmet anmäldes till granskningsnämnden för att brista i opartiskhet. Det finns fler exempel på offentliga personer som valt den vägen, ofta bemött av kritik från något håll. Ska man kunna köpa en kvinnas kropp, för att använda den som ett kärl under nio månader för att sedan själv skörda frukten? Vad är skillnaden från köp av kvinnokroppar genom prostution? Finns det någon som gör det av egen vilja?
Min bild var ändå att de flesta tyckte likadant i frågan. Om företag tjänar pengar på att kvinnor lånar ut sin kropp i nio månader och behöver genomgå en förlossning, och riskerna som kommer med det, för att rika par som har råd att betala för detta ska kunna få barn, är det helt sjukt. FN:s rapportör för mänskliga rättigheter har likställt kommersiellt surrogatmoderskap med barnhandel. Därför blev jag förvånad när jag tog del av argumenten för den andra sidan, de var många och det fanns flera som höll med om dem. Man lyfter fram allas lika rätt till att skaffa barn oavsett läggning. Argumenten vilar också på liberala argument, som att surrogatmamman har rätt att bestämma över sin egen kropp. Homosexuella män som dessutom inte har samma möjligheter att adoptera, vad ska de göra? Om min närstående har någon sjukdom som gör att hon inte kan bli gravid, ska inte jag kunna erbjuda mig utan att bli juridisk förälder?
RFSL i Sverige menar att man borde tillåta altruistiskt surrogatmoderskap – det vill säga den utan betalning – för att försäkra sig om att allt går rätt till och att den fria viljan att hjälpa ligger bakom beslutet. Surrogatmödraskapet kan alltså vara både kommersiell eller altruistisk. Svenska akademiens ordlista definierar altruism som “det att sätta andras intressen framför sina egna “. Även om folk vill erbjuda sig att göra det, ska man verkligen kunna det? Jag är inte så säker på det. Om jag vill hjälpa min syster och bära hennes barn, ska jag verkligen kunna få det? Tänk om det händer mig något under graviditeten eller förlossningen, hur många relationer skulle kunna krossas av det? Är altruism något att eftersträva i det här sammanhanget? Och hur skulle man kunna kontrollera att det är altruistiskt? Måste man vara släkt eller nära vänner i, låt säga minst 10 år? Hur ska man bevisa det? Hur kontrollerar man att ingen ersättning ges och hur ska man kunna utesluta tysta överenskommelser? Är allas rätt till att skaffa barn det absolut viktigaste vi har? Jag tror inte det. Jag vet, min beiga flagga viftar fortfarande. Tro gör man i kyrkan, vad tycker du? Jag lovar, jag kommer fram till något. Hang in there.
”Är allas rätt till att skaffa barn det absolut viktigaste vi har? Jag tror inte det.”
-Maja Lundberg
Det finns en viktig del i RFSLs argumentation om att vidare utreda frågan, juridiken. Tanken med den förändring de vill göra är att det ska bli tryggare för barnet och föräldrarna. För oavsett vad man tycker i frågan, så sker surrogatgraviditeter idag och eftersom lagstiftningen inte reglerar det på ett bra sätt är det heller inte helt rättssäkert. I Sverige blir en person som fött barn alltid barnets juridiska förälder. Vid en surrogatgraviditet är det alltså surrogatmamman som blir mamman. För att slippa det, och för att det är lagligt och reglerat i andra länder, vänder sig därför många utomlands. Där kan de ofta direkt efter förlossningen bli juridiska föräldrar till barnet som föds. Jag trodde länge att surrogatgraviditeter var olagligt i Sverige, men så är inte riktigt fallet. Privata överenskommelser om värdgraviditet är inte förbjudna, men det är oreglerat. Man kan alltså inte få hjälp via Sveriges sjukvård med att arrangera en sådan graviditet. Det finns heller inget förbud inom svensk lagstiftning mot utländska surrogatarrangemang, däremot blir det en juridisk krock. En närståendeadoption måste ske för att båda ska kunna bli rättsliga föräldrar i Sverige om de gjort det utomlands, och innan en sådan adoption har gått igenom finns det alltså en rättsosäkerhet för alla inblandade.
Jag håller vad jag lovar. Jag har en åsikt nu. Precis som innan påstått kommer jag i fortsättningen att svara att jag är helt emot surrogatmödraskap. När frågan kompliceras kommer jag veta hur jag ska bemöta det. Jag förstår idéen om altruistiskt surrogatmödraskap och i en ideal värld hade jag varit för det. Men i dagsläget anser jag inte att man med 100% säkerhet kan garantera att surrogatmamman gör det av egen fri vilja, och konsekvenserna om något går fel kan bli för stora. Jag har stor förståelse för en extrem barnlängtan och hur orättvist det än kan kännas, är det ingen mänsklig rättighet att skaffa barn. Det kan inte vara okej att låna en kvinnokropp varken mot ersättning eller inte, priset hon får betala är för högt. Med det sagt behövs lagstiftningen som finns nu, utredas och moderniseras så att rättssäkerheten för barnen inte äventyras. Vi kan inte styra över andra länders lagstiftning, men vi måste anpassa oss till det den innebär för familjer. Visst kan vi gratta mediamannen på Instagram även om hans barn kommit till genom surrogatgraviditet, men vi kan, och borde nog också ifrågasätta det i en intervju om tillfället ges. Fråga mig gärna om surrogatmödraskap om tio år igen. Kanske är jag osäker på nytt, men fram till dess har jag i alla fall bestämt mig.
Reporter: Maja Lundberg
Foto: Hedda Andréasson,TT